Tags
chalmers studentbrand, Christian Rörqvist, studentbranden på blåelden, studentbranden på guldheden
Två år har nu gått sedan branden på Guldheden i Göteborg och ingen vet fortfarande inte riktigt vad som hände, varför det hände eller hur det hände, men framförallt varför min bror inte lyckades ta sig ut från lägenheten. Ett scenario skulle kunna vara att han låg och sov, vaknade och desperat försökt rädda lägenheten i sista sekund genom att hämta vatten i badrummet, det var också mellan badrummet och hallen han påträffades död av rökdykarna vilket isåfall skulle kunna tyda på att det börjat brinna någonstans kring spisen. Men ingen vet, vi kanske aldrig får veta. Ibland kollar jag på ett program kallat Forensic files eller Medical detectives på tv vilket jag tycker är väldigt intressant då dom löser o uppklarade mord i USA med hjälp DNA osv och där dom verkar så oroligt duktiga på sin sak, och visst, det är dom säkert också. Men de klart, dom tar ju bara upp dom lyckade fallen. Det finns ju säkert minst lika många fall som fortfarande är olösta. Det är klart att det är jobbigt att inte få veta, men även om man skulle få veta så får man ju ändå inte tillbaka sin bror. Och det är väl det som är det allra jobbigaste. Kommer ihåg när man var yngre och drömde mardrömmar. Nu är det tvärtom, det är när man drömmer som man mår bra, det är då man kan vara med sin bror, och det är när man vaknar, som man vaknar upp till mardrömmen då man inser att det bara var en dröm, men vilken underbar dröm.
