Socialminister Göran Hägglund ställs ofta till svars för brister i vården. Nu är han trött på det – och lovar att avskaffa landstingen. Frågan är om det vallöftet kan locka tillräckligt många väljare. KD lever farligt nära spärren till riksdagen.
I åtta år har Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund varit socialminister med ansvar för sjukvården. Under samma period har antalet vårdplatser på sjukhusen blivit färre. Väntetiderna på akuterna är fortfarande långa och tiotusentals människor tvingas köa för specialistvård.
Internationella jämförelser visar att Sverige halkat efter andra europeiska länder när det gäller sjukvårdens kvalité. Enligt Euro Health Consumer Index från i våras är den svenska vården nu sämst i Norden.
Hur kan du – mot den bakgrunden – säga att du är ”omåttligt stolt” över svensk sjukvård?
– Jag är nöjd med de processer som vi satt igång. Vi har till exempel fått 17 procent fler vårdcentraler, ökat patientsäkerheten och sett till så att de mest sjuka äldre får bättre vård. Tack vare Kömiljarden har vi också kommit mycket långt med tillgängligheten. Sedan finns givetvis brister, bland annat när det gäller helhetstänkande och att låta patienten själv bli delaktig i vården.
– Men jag har också kommit fram till att vi är organiserade på fel sätt. Tiden har sprungit ifrån dagens system med 21 olika enheter som ansvarar för sjukvården. Det är inte rimligt att behandling av ovanliga cancerformer ges på 80 olika sjukhus runt om i landet.
I andra sammanhang förespråkar kristdemokrater, både här i Sverige och i andra länder, ökad decentralisering. Hur rimmar ett förstatligande med det?
– Det stämmer att vi ofta talar om subsidaritet, men det är ingen renodlad decentraliseringsprincip. Istället innebär det att besluten ska ligga på mest ändamålsenliga nivå. För att åstadkomma jämlik vård och använda resurserna på bästa sätt tror jag att vi måste centralisera vissa funktioner.
Hur lång tid kommer det att ta innan ett förstatligande ger effekt för patienterna?
– Det är svårt att säga, men i Norge genomfördes en liknande reform 2002. Där ser man goda resultat både vad gäller ekonomin och för patienterna. Vi är otåliga, men mitt svar är att man måste börja någon gång för att det ska bli bättre längre fram.
I Norge och Danmark finns lagar som skyddar vid exempelvis bröstkirurgi och operationer mot närsynthet, men i Sverige är man helt rättslös om något går snett. Varför saknar Sverige en lag som reglerar estetisk kirurgi?
– Historiskt sett har det inte betraktats som sjukvård och därför inte omfattats av någon lag. Tyvärr är det också så att en del operationer skulle jag som person önska aldrig genomfördes. Varje medicinskt ingrepp innehåller ett riskmoment. Men visst måste det finnas en reglering och det kommer också en lag. Vi har nyligen tillsatt en utredning för att få fram ett bättre underlag.
De senaste åren har psykiatrin fått flera miljarder i extra statliga anslag. Trots det finns fortfarande stora brister. Tycker du att pengarna använts på rätt sätt?
– Problemen inom psykiatrin löser man inte bara genom att pumpa in pengar. Vi har satsat väldigt mycket på att förstärka forskningen och på att få fler läkare att välja psykiatri som specialitet. Vi ser också tydliga förbättringar inom barn- och ungdomspsykiatrin och inom elevhälsan. Dessutom har vi tvingat fram bättre samarbete mellan landstingen och kommunerna.
Är det en otacksam uppgift att vara ansvarig minister för sjukvården när besluten i så hög grad fattas på landstingsnivå?
– Ja, det kan man kanske tycka. Men samtidigt är sjukvården ett oerhört viktigt område för många människor. Och det är inte så konstigt att jag ställs till svars för brister både i Västra Götaland och i Västerbotten. Regionpolitiker är ofta okända för väljarna och upplevs därför inte så intressanta av massmedia.
Enligt senaste Sifo-mätningen har KD bara stöd hos 3,7 procent av väljarna. Bland de unga är stödet ännu svagare. Hur ska Kristdemokraterna överleva i svensk politik?
– Jag är stolt över att många äldre, som är kloka och erfarna människor, väljer Kristdemokraterna. Men visst behöver vi attrahera unga väljare också. Ett gott tecken är att vårt ungdomsförbund växer och i dag är det tredje största. Det är också stimulerande att det bli så mycket diskussion om ideologi när jag är ute och besöker gymnasieskolor.
Hur beskriver du Kristdemokraternas ideologi?
– Vi har en fantastisk ideologi att luta oss emot. Kristdemokraterna behövs som en viktig röst i den politiska diskussionen utifrån ett värderingsperspektiv, bland annat för vår syn på familjen, för att vi står på den enskildes sida och försvarar människors rätt att bestämma själva.
Jämställdhet är viktigt för många unga. KD säger nej till pappamånader och nej till könskvotering till styrelser. Har ni något förslag för att öka jämställdheten?
– För oss är det en självklarhet att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma möjligheter. Inom den statliga sektorn, där vi har ansvar för att tillsätta toppchefer, har det skett en stor förändring. Numera utses alla chefer efter kompetens och då blir plötsligt könsfördelningen annorlunda. I dag rekryterar vi lika många kvinnor som män.
Men behöver inget göras för alla kvinnor som arbetar i vården?
– Jo, jag tror landstingen och kommunerna måste bli bättre som arbetsgivare. Det kommer i framtiden att bli en dragkamp om arbetskraft, vilket leder till bättre löner och arbetsvillkor inom vårdyrkena.
I samband med ett besök i Göteborg blev du tårtad av en person som ville uppmärksamma att KD är ett homofobt parti. Är ni det?
– Det finns säkert homofober både i mitt parti och i andra partier. Personer som aldrig har mött homosexuella, eller åtminstone tror att de aldrig har gjort det. Men jag blir bekymrad om vi får en situation där vi ska trycka ut människor som ”tycker fel”. Vi bör hellre prata med varandra än isolera de som har andra åsikter än vi själva.
Så inom Kristdemokraterna är både homofober och abortmotståndare välkomna?
– Om någon allvarligt skadar partiet kan den personen givetvis uteslutas, men det bör undvikas i det längsta. Precis som i alla partier lägger vi fast vår politik på kongresser, men vi kan inte tvinga alla att tycka likadant. Jag tror det bästa sättet att förändra attityder är genom samtal och personliga möten.
I åtta år har Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund varit socialminister med ansvar för sjukvården. Under samma period har antalet vårdplatser på sjukhusen blivit färre. Väntetiderna på akuterna är fortfarande långa och tiotusentals människor tvingas köa för specialistvård.
Internationella jämförelser visar att Sverige halkat efter andra europeiska länder när det gäller sjukvårdens kvalité. Enligt Euro Health Consumer Index från i våras är den svenska vården nu sämst i Norden.
Hur kan du – mot den bakgrunden – säga att du är ”omåttligt stolt” över svensk sjukvård?
– Jag är nöjd med de processer som vi satt igång. Vi har till exempel fått 17 procent fler vårdcentraler, ökat patientsäkerheten och sett till så att de mest sjuka äldre får bättre vård. Tack vare Kömiljarden har vi också kommit mycket långt med tillgängligheten. Sedan finns givetvis brister, bland annat när det gäller helhetstänkande och att låta patienten själv bli delaktig i vården.
– Men jag har också kommit fram till att vi är organiserade på fel sätt. Tiden har sprungit ifrån dagens system med 21 olika enheter som ansvarar för sjukvården. Det är inte rimligt att behandling av ovanliga cancerformer ges på 80 olika sjukhus runt om i landet.
I andra sammanhang förespråkar kristdemokrater, både här i Sverige och i andra länder, ökad decentralisering. Hur rimmar ett förstatligande med det?
– Det stämmer att vi ofta talar om subsidaritet, men det är ingen renodlad decentraliseringsprincip. Istället innebär det att besluten ska ligga på mest ändamålsenliga nivå. För att åstadkomma jämlik vård och använda resurserna på bästa sätt tror jag att vi måste centralisera vissa funktioner.
Hur lång tid kommer det att ta innan ett förstatligande ger effekt för patienterna?
– Det är svårt att säga, men i Norge genomfördes en liknande reform 2002. Där ser man goda resultat både vad gäller ekonomin och för patienterna. Vi är otåliga, men mitt svar är att man måste börja någon gång för att det ska bli bättre längre fram.
I Norge och Danmark finns lagar som skyddar vid exempelvis bröstkirurgi och operationer mot närsynthet, men i Sverige är man helt rättslös om något går snett. Varför saknar Sverige en lag som reglerar estetisk kirurgi?
– Historiskt sett har det inte betraktats som sjukvård och därför inte omfattats av någon lag. Tyvärr är det också så att en del operationer skulle jag som person önska aldrig genomfördes. Varje medicinskt ingrepp innehåller ett riskmoment. Men visst måste det finnas en reglering och det kommer också en lag. Vi har nyligen tillsatt en utredning för att få fram ett bättre underlag.
De senaste åren har psykiatrin fått flera miljarder i extra statliga anslag. Trots det finns fortfarande stora brister. Tycker du att pengarna använts på rätt sätt?
– Problemen inom psykiatrin löser man inte bara genom att pumpa in pengar. Vi har satsat väldigt mycket på att förstärka forskningen och på att få fler läkare att välja psykiatri som specialitet. Vi ser också tydliga förbättringar inom barn- och ungdomspsykiatrin och inom elevhälsan. Dessutom har vi tvingat fram bättre samarbete mellan landstingen och kommunerna.
Är det en otacksam uppgift att vara ansvarig minister för sjukvården när besluten i så hög grad fattas på landstingsnivå?
– Ja, det kan man kanske tycka. Men samtidigt är sjukvården ett oerhört viktigt område för många människor. Och det är inte så konstigt att jag ställs till svars för brister både i Västra Götaland och i Västerbotten. Regionpolitiker är ofta okända för väljarna och upplevs därför inte så intressanta av massmedia.
Enligt senaste Sifo-mätningen har KD bara stöd hos 3,7 procent av väljarna. Bland de unga är stödet ännu svagare. Hur ska Kristdemokraterna överleva i svensk politik?
– Jag är stolt över att många äldre, som är kloka och erfarna människor, väljer Kristdemokraterna. Men visst behöver vi attrahera unga väljare också. Ett gott tecken är att vårt ungdomsförbund växer och i dag är det tredje största. Det är också stimulerande att det bli så mycket diskussion om ideologi när jag är ute och besöker gymnasieskolor.
Hur beskriver du Kristdemokraternas ideologi?
– Vi har en fantastisk ideologi att luta oss emot. Kristdemokraterna behövs som en viktig röst i den politiska diskussionen utifrån ett värderingsperspektiv, bland annat för vår syn på familjen, för att vi står på den enskildes sida och försvarar människors rätt att bestämma själva.
Jämställdhet är viktigt för många unga. KD säger nej till pappamånader och nej till könskvotering till styrelser. Har ni något förslag för att öka jämställdheten?
– För oss är det en självklarhet att alla människor är lika mycket värda och ska ha samma möjligheter. Inom den statliga sektorn, där vi har ansvar för att tillsätta toppchefer, har det skett en stor förändring. Numera utses alla chefer efter kompetens och då blir plötsligt könsfördelningen annorlunda. I dag rekryterar vi lika många kvinnor som män.
Men behöver inget göras för alla kvinnor som arbetar i vården?
– Jo, jag tror landstingen och kommunerna måste bli bättre som arbetsgivare. Det kommer i framtiden att bli en dragkamp om arbetskraft, vilket leder till bättre löner och arbetsvillkor inom vårdyrkena.
I samband med ett besök i Göteborg blev du tårtad av en person som ville uppmärksamma att KD är ett homofobt parti. Är ni det?
– Det finns säkert homofober både i mitt parti och i andra partier. Personer som aldrig har mött homosexuella, eller åtminstone tror att de aldrig har gjort det. Men jag blir bekymrad om vi får en situation där vi ska trycka ut människor som ”tycker fel”. Vi bör hellre prata med varandra än isolera de som har andra åsikter än vi själva.
Så inom Kristdemokraterna är både homofober och abortmotståndare välkomna?
– Om någon allvarligt skadar partiet kan den personen givetvis uteslutas, men det bör undvikas i det längsta. Precis som i alla partier lägger vi fast vår politik på kongresser, men vi kan inte tvinga alla att tycka likadant. Jag tror det bästa sättet att förändra attityder är genom samtal och personliga möten.
Göran Hägglund om
… vilken partiledare han helst tar en fika med
”Jag umgås väldigt mycket med Fredrik, Annie och Jan. Vi fyra partiledare inom alliansen har kommit varandra väldigt nära. Speciellt uppskattar jag Fredrik som är en riktigt kul kille. Vi har alltid nära till skratt.”
… det tuffaste han varit med i rollen som partiledare
”Den första tiden var svår. Då gällde det att hitta sin egen roll och att omge sig med rätt personer. Kanske var det extra svårt för mig eftersom jag efterträdde Alf Svensson. För många var han ju själva sinnebilden av en kristdemokrat.”
… vad han ska göra den dag han inte längre är partiledare
”Jag har en väldigt viktig uppgift nu och tänker inte på något alternativ.”
Fakta: Göran Hägglund
Ålder: 55 år.
Familj: Gift med Karin, två vuxna söner.
Bor: Jönköping
Politiker på heltid sedan: 1991
Nyhetskonsumtion: ”Jag läser dagligen fem tidningar på papper och en del andra på nätet, börjar alltid dagen med P1 morgon och ser minst en TV-sändning varje kväll. Jag är flitigt på Twitter också, det är en väldigt viktig nyhetskälla.”
När?
Onsdag 20 augusti, några timmar efter att Göran Hägglund som första partiledare grillats i SVT:s utfrågning och därefter medverkat i det direktsända telefonväkteriet. Vi träffas i hans tjänsterum på socialdepartementet. Sminket från TV-framträdandet sitter kvar.
Hur?
Göran Hägglund är koncentrerad och anstränger sig för att svara kort och koncist. Borta är den skämtsamma sidan av KD-ledaren. Istället avbryter han sig när han märker att svaret tenderar att bli ironiskt.
Reflektioner
Det märks att Kristdemokraternas ledare är präglad av stundens allvar. Ingenting får gå snett i valrörelsen. Med dagens opinionsläge är risken ändå stor att Göran Hägglund efter valet tvingas lämna både riksdag och socialdepartement.